Mot refuge de Goûter (del 3 av 4)

För dig som kanske hittat hit i jakt på diverse bra information om att bestiga Mont Blanc har jag sammanfattat det här för att du ska slippa läsa hela reseberättelsen. Dessutom är den här berättelsen ganska detaljerad och lite av en spoiler om du vill uppleva det här på egen hand.

Del 1 finns här.
Del 2 finns här.
Det här är del 3 av reseberättelsen.
Del 4 kommer snart.

Mot Refuge de Goûter

Enligt plan packade vi vÃ¥ra ryggsäckar och begav oss sedan pÃ¥ tisdag morgon kl. 06:00 till tÃ¥get (eller bussen som det visade sig vara) som tog oss till starten av Mont Blanc Tramway i La Fayet. Det är ett tÃ¥g som gÃ¥r hela vägen upp till Nid d’aigle (Örnnästet) pÃ¥ 2372 m.ö.h. Det tar ca 1 h 10 min och första tÃ¥get kl. 07:20 pÃ¥ morgonen inhyste enbart klättrare pÃ¥ väg upp till Mont Blanc. SmÃ¥kyligt, ganska spänt och väldigt vackert var det pÃ¥ vägen upp. Att man Ã¥ker sÃ¥ tidigt pÃ¥ morgonen beror pÃ¥ att den normala tidsplanen för ett toppförsök via Goûter-hyttan är:

  • Dag 1, upp till refuge de Goûter via refuge de Tete Rousse (utan stopp där dock).
  • Natten till Dag 2, toppförsök frÃ¥n Refuge de Goûter.
  • Dag 2, tillbaka ner till Nid d’aigle.

Tidsmässigt ska dag 1 ta cirka 3 timmar till Tete Rousse (vandring) plus 3 timmar till Goûter (scrambling). Dag 2 tar ca 4 timmar upp och 2 timmar tillbaka ner till Goûter, därifrÃ¥n ca 2 timmar ner till Tete Rousse och ytterligare 2 timmar ner till Nid d’aigle. Det betyder att man är nere relativt tidigt, men det finns goda skäl till det…

Fantastisk utsikt över bergen från Tramway du Mont Blanc.
Fantastisk utsikt över bergen från Tramway du Mont Blanc.
Det mötande tåget på väg upp mot Nid d'aigle.
Det mötande tÃ¥get pÃ¥ väg upp mot Nid d’aigle.

FrÃ¥n Nid d’aigle vandrade vi ca 3-4 timmar upp till Tete Rousse. Det är lite brant men lätt och utsikten (om man vänder sig om) är helt makalös. Under hela resans gÃ¥ng blev jag gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng pÃ¥mind om varför jag älskar berg. Det är nÃ¥got alldeles speciellt att se en mäktig bergskedja sträcka ut sig. Man känner sig samtidigt väldigt liten när man ser sig omkring. PÃ¥ vägen upp lÃ¥g det mer och mer snö pÃ¥ leden. Väl uppe vid Tete Rousse satte vi pÃ¥ oss all utrustning, klättersele, hjälm och stegjärn samtidigt som vi knöt in oss i replag. DärifrÃ¥n börjar snön och glaciären. Det kändes som en rätt ordentligt start och visst kändes det i benen. DÃ¥ visste vi inte riktigt vad som väntade oss pÃ¥ nästa etapp.

På väg upp mot Tete Rousse passerade vi molnen.
På väg upp mot Tete Rousse passerade vi molnen.

Nästan direkt efter Tete Rousse kommer så den ökända Grand Couloir. Vi hade nog lite tur att det hade snöat. Grand Couloir är alltså en brant ränna som man måste korsa. Mitt i rännan går en liten fors. I början av rännan finns det lös sten, gott om det också. En dålig dag rasar det väldigt mycket sten, så mycket att det är svårt att korsa den över huvud taget. Letar man lite på Youtube hittar man det här klippet. Står du mitt i där så dör du. När vi var där såg det helt annorlunda ut. Hela rännan var snötäckt och det rasade visserligen lite sten, men bara någon enstaka. Vi tog oss över en och en, utan att säkra oss i vajern som hänger tvärs över. Det blev ganska odramatiskt trots allt.

Därefter blir det brant, riktigt brant. Det är scrambling som gäller. Där det är som mest exponerat finns det vajer uppsatt och på ett par ställen var jag väldigt tacksam för det, eftersom det inte alls kändes så lustigt. Tittade man ner undrade man om det nånsin skulle ta stopp vid ett fall. Vi var inknutna i replag hela vägen för att minimera den risken. Eftersom vi var tre tog det lite extra tid och dessutom var vi ovana vid höjden och ganska dåliga på att äta vilket gjorde att det drog ut på tiden. Men det kändes väldigt skönt när vi väl var uppe. Stegjärnen var oumbärliga eftersom leden var täckt av snö och is i princip hela vägen från Tete Rousse.

P klättrar i det lite exponerade partiet under refuge de Goûter.
P klättrar i det lite exponerade partiet under refuge de Goûter.

Väl uppe i refuge de Goûter sÃ¥ möts man av den gamla stationen. En bit bort är den bara ett Ã¥r gamla, betydligt modernare stationen och det kändes bra att kliva in där. Väl inne blev Ã¥tminstone jag förvÃ¥nad av hur välordnat allting var. Det fanns ett stort “kapprum” där man kunde ta av och pÃ¥ utrustning och lämna skor, stegjärn, etc. Ovanför det fanns själva matsalen (som serverar en enkel tre-rätters!) och ytterligare uppÃ¥t fanns tvÃ¥ vÃ¥ningar med sovsalar. Vattensystemet fungerade inte, istället fanns det flaskvatten som pÃ¥ grund av helikoptertransporten dit var svindyrt men nödvändigt. Toaletterna fungerade inte heller när vi kom dit, det betydde att man fick göra bestyr utomhus. Vi spenderade i alla fall kvällen där och Ã¥t en välförtjänt middag medan vi funderade pÃ¥ morgondagen.

Under middagen pratade vi med en guide som beklagade sig över den nya stationen. Det mest intressanta, förutom det havererade toalettsystemet var att stationen tydligen sakta trycks ner från berget av glaciären. Därför måste de kontinuerligt hacka bort isen bakom stationen, annars kommer den till slut ramla av berget!

Solnedgången på 3800 m.ö.h. var helt magisk (och kall).
Solnedgången på 3800 m.ö.h. var helt magisk (och kall).

Som jag nämnde ovan är det normala att man på natten, kl. 02:00 går upp och äter frukost och beger sig 02:30-03:00 mot toppen. Vi gjorde inte det. Dels var vi trötta, men framförallt var vi lite höjdsjuka med diverse åkommor. Framförallt hade P huvudvärk och C magproblem. Jag kände också av huvudvärk. Här var vi innerligt glada att vi bokat mer än en natt, för annars hade vi nu haft ett tidsproblem. Det är i princip omöjligt att få en sovplats spontant på stationen under högsäsong. Och av den anledningen är de mycket petiga med att ta betalt även av personer som lägger sig i kapprummet där man egentligen inte får ligga. På natten är det -15 grader ute och tältning är förbjudet, så det finns helt enkelt inga alternativ annat än att gå ner igen om man inte har en sovplats. Vid Tete Rousse går det bra att tälta dock. Vi halvsov igenom natten, man blir väckt vare sig man vill eller inte kl. 02:00 när alla kliver upp. Istället gick vi upp kl. 07:00 och åt frukost.

Del 4 Рdags f̦r toppf̦rșk! (kommer snart)

One Reply to “Mot refuge de Goûter (del 3 av 4)”

Comments are closed.