Ett litet IT-hem

skjut inte.

Inte med en systemkamera i alla fall, och inte på publika platser i Kuwait. Lite snedtänk, lite..hårt, men man måste ge en eloge till myndigheter för att de har kommit på ett sådant “genialiskt” drag som att förbjuda fotografering med DSLR-kameror. Med andra ord, det är bara att snällt lämna den på hotellet. Eller, om du köpt ditt objektiv på Dustin, så löser Dustin gärna problemet genom att beslagta din kamera i fem månader innan du ska ut och resa, en väldigt enkel lösning måste jag säga.

Tyvärr saknar jag en motivering som jag skyller på språkbariären. Här kommer i alla fall en länk till Thinqs artikel på ämnet. Vad straffet är för att trotsa lagarna vet jag inte, men som jag läste i en kommentar: “gissar att Kuwaits fängelser inte riktigt håller Sheraton-klass.”

PS. Gäller förbudet verkligen bara D-SLR? Om man har en analog kamera då? Kom ihåg att packa ner den också!

Del 1

(Del 2)

En lång, ruffig Greyhound-buss står och tuffar på tomgång vid terminalen. Den där välbekanta doften av diesel och kvällsluft gör sig påmind.. Jag vet vad den innebär, jag är säker på att jag inte är ensam om känslan den ger. Även om jag vid det här laget är tillräckligt trött att sova stående efter en tidig avresa, en lång flygresa och dessutom en försenad buss så finns den där. Den genomsnittlige Calgary-hippien har aningen svårt att stå still, tar skydd bakom sina solglasögon och mössan lagad med silvertejp. Tråkigt nog för honom fick han inte följa med. Tyvärr såg vi inte mycket av Elk Valley på grund av mörkret, men jag fick en ny chans senare..

Låga moln i "älgdalen"

Fernie är en liten gruvstad i British Columbia, Fernie. Ca 5000 tappra invånare hankar sig fram i en inte allt för välbärgad stad. Serviceyrkena dominerar totalt, liksom de pick-ups som syns på gatorna. Mina bidrag till miljön på hemmaplan känns aningen meningslösa efter den här vistelsen. Bara lite. Average Joe kör en pick-up stor nog att ta en skoter på flaket. För de intresserade kan nämnas att även två skotrar går alldeles utmärkt på de något större modellerna och det såg jag dagligen. Men jag ska inte kasta sten i glashus, samma stora pick-ups (aningen risigare kanske) tog mig fram och tillbaka från berget i princip varje dag. Lokalbefolkningen, liksom säsongarna och till viss del helgturisterna är helt galet trevliga. Alltså nästan så att man misstänker att man blir kidnappad när man sticker ut tummen för att lifta och mindre än 5 minuter senare stannar en bil och tar med en till berget. Som taxi, fast trevligare. Och gratis. Och hemvägen fungerar precis likadant, ofta ända fram till Raging Elk Hostel, mitt hem i tre veckor.

Andra avenyn, den i Fernie alltså

Raging Elk, en bunker i trä med Kanadas sämsta spisar och långsammaste internetanslutning. Men vi var inte där för att surfa eller laga gourmet-middagar.. Nej, trots den några blygsamma framtoningen är Fernie på väg mot att bli en “ski resort”. Berget är omtalat, snön är torr och nederbörden mer än riklig med snömängder upp till och över tio meter vissa säsonger. Självklart inte just den här säsongen dock..men bergets utseende är i alla fall inte säsongsbetonat och tur är det. Åkningen sker i “bowls” som alla är åtkomliga med lift. För vår del, på grund av snöläget, fortsatte vi med stighudar vidare “outbounds”. Snöläget ja, det är praktiskt att mäta snödjupet på ett ställe där snön mer eller mindre blåser in i mätstationen.

Sagt och gjort, åkningen vi lyckades leta fram var riktigt bra och underhållande… Mer om det i del 2.

Jonas i fluff

Jag har hamnat i Kanada

för några veckors skidåkning och det är klart att man måste få använda lite webbtjänster under tiden. Men jag tycker nog att Google har slarvat lite med sin “Streetview”-tjänst.. Man kan liksom inte få en bra bild av vandrarhemmet som vi bor på. Å andra sidan är Fernie (British Columbia) en riktig liten håla så det vore ganska mycket begärt.

Fernie, Google Streetview

Det röda i mitten är i alla fall Raging Elk Hostel, och om man panorerar till höger lite grann ser man bergen som man åker skidor i. Man får såklart bortse från att det är sommarbilder..

Bilderna från åkningen publicerar jag nog först efter hemkomst dessvärre..eller ja, här kommer iaf ett smakprov.

Fernie

Det krävs väl ett kromosomfel eller två

för att dra ut och rulla på en fredagskväll, men sagt och gjort. Det var fint väder och jag var på upptäckarhumör. Två timmar senare hade jag lagt drygt 3 mil bakom mig. Tempot skyller jag på en osäker cykel och en hel del stillastående. Från St. Johannesgatan till Dag Hammarskölds väg..och sen är det rakt fram, rakt fram, ja jävlar i mig rakt fram(!) ända ner till bron där man väl kan påstå att Uppsala slutar i söder. Jag fortsatte över bron bara för att ha gjort det. Jag passade på att rulla runt bland stans finaste villor, kikade in i swimmingpoolar och flerbilsgarage innan jag fick Grannsamverkan-blickar och tog mig upp till vägen och vidare till Skarholmen. Vilken miss att inte varit där på alla Uppsala-år, där tänker jag äta lunch när tillfälle ges.

Skarholmen några minuter efter solnedgång

Jag blev i alla fall lite taggad av stämningen och siktade norrut. Genom Gottsunda med livet i behåll (lite besviken faktiskt, varken fotanglar eller brinnande bilar ivägen, råddjuren såg elaka ut däremot) och vidare genom Norby. Så småningom hamnade jag på Svartbäcksgatan och trampade på upp mot Uppsala Garnison. (You’ve been tagged..)

Fotograferingsförbud? Ok.

Gamla Uppsala lockade men det gjorde inte den kolsvarta landsvägen dit, trots reflexer och lysen.. Provade även skogsvägen ett par hundra meter, inget hit på 23 mm och beckmörker det heller. Full reträtt, lite cykelmeck och sen hem igen.

En riktigt fin tur helt klart, Uppsala från söder till norr. Dags att rulla ner till Sthlm nån dag, men då behöver jag en annan cykel.

Drygt 3 mil. Uppsala är inte stort..

(Glömde tyvärr kameran så telefonen får bidra med stämningen.)

Shortly, a trip report will be posted

summing up this last week. It was crazy intense but a lot of fun. This one’s in English..like it or not. Photos might get posted later, Photoshop wasn’t built for a 12″ laptop.

Dags för en roadtrip igen.

Den börjar imorgon bitti och jag har fortfarande inte den blekaste vart vi hamnar, men det är väl så det ska vara? Dock är jag så gravt arbetsskadad att det givetvis blir några parkbesök på vägen. Med ett nytt objektiv till kameran i högsta hugg lär det bli en och annan bild också.

Dags att leta fram passet.

Stockholm är charmigt.

Det finns inte många städer som rår på Stockholm under sommaren och framförallt inte under sena kvällar och nätter. Jag tänker på taxichauffören med utländskt påbrå utanför restaurangen vid vattnet som diskuterar priset med den unge mannen i en välstruken, rosa skjorta, allt medan flickorna står i bakgrunden och bättrar på läppglansen i väntan på att bli bjudna på nästa klubbäventyr.

Jag tänker också på herren i övre medelåldern, antagligen frånskiljd med ett eller två barn som för kvällen är hos sin mor, som står med en stadigt grepp kring räcket utanför Operakällarens bakficka. Han har fullt upp med att hålla sig på benen och hålla inne med de otal öl han hunnit få i sig strax efter klockan tolv en torsdagkväll. Vakten var antagligen lika road av detta som mannen själv. “Ta ett varv.”

När innerstaden är passerad håller jag tummarna för att de två råttorna vid buskaget inte springer ut precis framför framhjulet, och att den lilla stadsmusen som satt sig mitt på cykelbanan också sitter kvar när jag passerar. Det är en klar kontrast mot Kungsholm Strand där Stockholm stad bestämt sig för att göra gatan extra ren och fin genom att dränka den i vattenmängder värdig ett monsunregn. Premiärturen på fixien skulle ju vara torr? Stänkskärmar hade varit bra att ha, istället litar jag på min vattentäta väska.

Stockholm vet hur det ska charma sina invånare. Och dess invånare gör sitt bästa för att klä staden i en gemytlig atmosfär. Framförallt under sommaren. Välkommen!

Det tog lite tid.

Nu ligger det iaf några foton uppe från Hannover. Här är de.

Fler foton hittar ni här (fotograf: Martin Persson). Finns säkert ännu fler någonstans på Internet. Go fetch.

Resan är över.

Jag fick med mig en laddning från Boardershopen och en rejäl förkylning hem, blandad sås inför Valborg alltså. Klart är att det var roligt och att jag har fått några aha-upplevelser på vägen, vi har lite att jobba på i vårt projekt. Jag har precis börjat behandla alla bilder, de dyker upp så småningom alltså och då tillsammans med länkar till några andra fotosamlingar från resan.

Plus för den genuint tyska mat vi åt två kvällar (inklusive in-house färskbryggd öl), minus för den mat vi åt övriga dagar.

Mässan är alltså sjukt stor.

Robotarna är en liten del av den, egentligen handlar det mest om industriella maskiner, processautomation och annan avancerad teknik. Bilden nedan är tagen med en värmekamera modell dyrare från Flir.

Björn & Anton