Ett litet IT-hem

Kursvalsinfo

Frågor på det?

I den projektkurs i robotik som jag läser hela vårterminen lär vi oss väldigt mycket nytt, men framförallt får vi handfast erfarenhet av sådant vi lärt oss teorin om. Däribland hittar vi CAN och mer specifikt CAN-bussen.

Idag ägnades en hel förmiddag åt att omsätta det hela i praktiken, att koppla upp en CAN-bus med hjälp av ett AVR STK-500 utvecklingskort, en ATMEL Mega16-processor och lite…tålamod med Windows.

Lägg till en Dell D420 utan seriell port och CD-läsare och katastrofen är total. (Rent I-landsmässigt alltså.) För att skrämma igång det hela behöver man installera AVRStudio, WinAVR (en anpassad variant av GCC) och två (egentligen tre) drivrutiner för diverse USB-interface som såklart kommer på CD. Ett par svordomar och förbannelser över Windows senare ser resultatet ut såhär.

Atmel STK-500 med CANbus-controller

CANbus-kopplingen

CANbus-övervakning

Det kommer mer specifik information om projektet senare.

Har man ett ovanligt stort kontrollbehov och behöver veta var ens vänner är, så får man se till att utrusta dem med en iPhone och ett litet program som skapats för vårt projekt. Då kan du nämligen ta reda på var de befinner sig (via Google Maps) och hur de rör sig (accelerometerdata) och snart förhoppningsvis även se en bild tagen i deras omgivning. Fler funktioner är på gång… (Mm, agila utvecklingsmetoder används helt klart. ;) )

Det återstår fortfarande en hel del jobb, bland annat databehandling och UI-förbättringar, men det funkar… Resultatet ska förhoppningsvis användas i demonstrationer av det nedan nämnda WISENETs arbete.

Deadline är den 17:e december och jag hoppas att vi kan ha systemet igång ett tag även efter detta datum för att utomstående ska få chans att prova.

Om man har rätt läggning behöver man antagligen inte i närheten av den tid som jag (+ labbkompis) spenderade på att implementera en egen cache-modell för en virtuell maskin i simuleringsverktyget Simics. Till och med installation och användning är en mindre vetenskap och med minimal C-rutin (pekare har inga vänner) blir livet snabbt jobbigt när debugging kommer på tal. Trots detta är det ett intressant och lite galet verktyg (man kan till exempel boota OS baklänges) för att simulera olika hårdvaru-arkitekturer. Det var inte EN sådan heller…AMD, Intel, Sun m.fl finns representerade. Datorarkitektur är inte riktigt min puck, men man måste erkänna att de som kan det inte är helt bakom flötet trots goda försök att framstå som det. Nervositeten stiger inför nästa veckas labb på multiprocessorer som ska ta det hela till nästa nivå. Great.

Datakommunikation, där är det bättre ställt. Att missa en föreläsning är inte längre förenat med rent samvetskval, istället är det helt enkelt en förlust som i alla fall jag inte vill ta. Avancerade koncept i trådlös överföring, GSM-roaming, Mobile IP medd mera är väldigt spännande med tanke på hur allting blir mer och mer trådlöst. Addera ett stycke projekt som behandlar trådlösa sensornätverk, en gästföreläsare känd som Adam Dunkel, forskare vid SICS och det blir genast…vågar jag säga det? Roligt. (Whaaat?)

Just trådlösa sensornätverk forskas det på av gruppen WISENET. Där finns vår föreläsare samt ytterligare en handledare till vårt projekt. Att samla in och presentera sensor-data på ett snyggt och enkelt sätt är målet med projektet. Som sensor använder vi iPhone och den pratar med en webbserver som levererar data i en snygg kostym till en hemsida. Det finns en stor portion storebror á la 1984 i det hela, men vi har inga samveten…eh. Hörde jag någon säga “opt-in”?

Det känns också rätt bra att höra av en representant från Volvo att de håller på med mer eller mindre samma koncept, att samla in sensordata trådlöst från sina bilar (via GSM/satellit/WiFi?) för att snabbare kunna erbjuda sina kunder utlåtanden om eventuell service.

Ah, suck. Nördigt inlägg men det är inte längre någon idé att försöka dölja vad man utbildar sig till. We’re lost in translation.

Och terminen är igång. Som vanligt med allt på en gång, som vanligt med en ledstjärna effektivt blockerad av något som kallas kursupplägg. Den här gången handlar det dock om skojiga saker vilket får en att hålla modet uppe.

Först om främst har vi Runestone. Kort förklarat samarbetar vi (4 st här i Uppsala) med en grupp studenter långt borta i USA (Grand Valley State University) och ska tillsammans bygga två identiska Legorobotar som ska kunna styras av den motsatta gruppen. Det ska ske genom att video direktströmmas via ett gränssnitt till “andra sidan”, där robotens rörelser ska kunna ses och styras, även det genom ett egengjort gränssnitt. Vi är fria att använda open source så…happy stealin’. Men däri ligger ju styrkan med öppen källkod. Projektet känns rätt stort och spännande.

Software Engineering är också lite av en projektkurs, även om vi får våndas med en tenta senare. Här ska ett ray tracing-program utvecklas, tillsammans med en annan kurs parallellt. Vi skriver kravspecifikation, de kodar. Ingenjörer vs. datavetare alltså. The battle is on.

Avslutningsvis har vi signalbehandlingen. Kursen som skiljer agnarna från vetet. Troligtvis den knepigaste kursen hittills. Jo då, laddad är man. Ehrm.