Att bestiga Mont Blanc (del 1 av 4)

För dig som kanske hittat hit i jakt på diverse bra information om att bestiga Mont Blanc har jag sammanfattat det här för att du ska slippa läsa hela reseberättelsen. Dessutom är den här berättelsen ganska detaljerad och lite av en spoiler om du vill uppleva det här på egen hand.

Det här är del 1 av reseberättelsen.
Del 2 finns här.
Del 3 finns här.
Del 4 kommer snart.

Att bestiga Mont Blanc

För ungefär ett Ã¥r sedan ploppade det till medan jag skannade av min Facebook-sida. “P has invited you to the event Expedition: Mont Blanc”. P hade tidigare pratat om en bekant till honom, C, som ville ge sig pÃ¥ lite högre berg än Kebenekaise och Galldöpiggen som de tidigare bestigit tillsammans. Nu verkade alltsÃ¥ siktet vara inställt pÃ¥ Mont Blanc. Spännande tänkte jag, i princip helt ovetandes om vad jag gav mig in pÃ¥.

Mont Blanc i bakgrunden, på väg till bussen
Mont Blanc i bakgrunden, på väg till bussen

Jag är ändå ganska äventyrlig och nyfiken. Jag gillar att prova på nya saker, men av någon anledning drar jag mig för att hitta på äventyr helt på egen hand. Jag behöver åtminstone en vapendragare, någon som kan pressa mig lite, eller i alla fall ett sällskap så att jag inte är helt utlämnad till mig själv när det är jobbigt. Nu fanns här två stycken, båda dessutom uppenbart taggade på ett lite mer avancerat äventyr än en fjällvandring i Sverige. Det var upplagt för ett äventyr helt i min smak.

Det gick ett par månader med diverse inspirerande och skrämmande filmer och reseberättelser som postades i eventet. När det till slut började dra ihop sig, i början av året, och semestern var bokad och jag hade läst på lite mer, så spikade vi planen över en Google Hangout. Mont Blanc skulle erövras i juli/augusti i år.

Förberedelser

Det fina med att inte vara ensam i ett äventyr är att arbetsbördan delas. Givetvis sammanföll planeringen med en intensiv jobbperiod. Då är det skönt att två till kan trycka på så att saker blir gjorda. I princip stod vi på noll när vi började planera. Visserligen har jag en hel del erfarenhet av berg och alpin miljö i och med mitt skidåkningsintresse, och visserligen hade både C och P (mina vapendragare) alltså bockat av ett par lägre toppar tidigare. Men Mont Blanc, med sina branta 4810 m, är något helt annat.

Jag lämna ogärna saker till slumpen. “Fate is for losers” säger vi pÃ¥ jobbet, och det citatet kan jag skriva under till 100 %. Läs om Amundsen och Scotts expeditioner till Nordpolen Sydpolen sÃ¥ förstÃ¥r ni vikten av förberedelser. Med andra ord ville jag planera det hela ner i minsta detalj.

Och så började det. Vi läste om andra som gjort samma sak (vi är knappast ensamma om den här idén, ca 20 000 försöker sig på Mont Blanc varje år), vi läste om utrustning, om rutter, om väder och vind och om guidning. Just guidning diskuterades intensivt. Min ståndpunkt, till en början, var att eftersom jag hade mest erfarenhet av glaciärer (och det var egentligen inte mer än en veckas skidåkning med guide på glaciärerna i Chamonix) så propsade jag på att vi skulle anlita en guide. Jag tyckte helt enkelt inte att det var värt risken, trots att en bekant till och med gått upp ensam utan särskild glaciärutrustning (utom stegjärn). Lite dumt tyckte jag då och såhär i efterhand tycker jag inte att någon ska försöka sig på det här ensam.

Men om guidningen var vi inte överens. C ville göra det utan guide, både av egoistiska och kostnadsskäl. Efter många diskussioner, ännu lite mer research om rutterna upp på berget, ett par djupa funderingar samt ett löfte från C och P om att vi skulle träna lite replagsteknik på egen hand väl på plats, så gick jag med på att inte anlita en guide.

Fullständig utrustning för bestigningen
Fullständig utrustning för bestigningen

En annan punkt var utrustningen. Jag saknade en del prylar, och C o P saknade fler. Framförallt saknade jag vandringskängor. Om man ska gÃ¥ under sommartid i svenska fjällen gÃ¥r det bra att knata in pÃ¥ Naturkompaniet eller AddNature och inhandla första bästa par som sitter skönt och hÃ¥ller fötterna varma. Ska man upp pÃ¥ 4810 m.ö.h. och gÃ¥ i snö blir det kallt, riktigt kallt. Dessutom mÃ¥ste skorna klara av stegjärn. Efter ett besök hos Naturkompaniet inhandlades ett par Meindl som är tillräckligt styva i sulan för stegjärn. TvÃ¥ dagar senare tipsade en kompis mig om att skorna, som kostar nästan 3200 kr hos Naturkompaniet, säljs till vrakpris hos AddNature (ca 1900 kr). Det är 1 300 kr jag är mer än tacksam till min kompis för, dels för att prisskillnaden är enorm och dels för att skorna skulle visas sig blir sparsamt använda…

Vi bestämde oss tidigt för att hyra hjälm, isyxa, stegjärn, stavar och rep. Det blev nästan så. Väl på plats i Chamonix insåg vi att man inte hyr rep. Det borde vi ha insett. Hur som helst, €49 för ett 30 m rep (9 mm) kändes överkomligt med tanke på att jag köpte två par sockor i Merino-ull för typ €40. Klättersele, karbin och repbroms hade i alla fall jag sedan tidigare, annars kan man givetvis hyra även det. Jag kompletterade dessutom min utrustning med en extra karbin och ett par små rep för att knyta prusik-knutar; fate is for losers, jag hade inga planer på att bli hängande hjälplös i en crevasse. Och så var det det där med skorna. Att C och P behövde hyra storskor var det ingen fråga om, deras var för mjuka. Men mina, det var ett gränsfall visade det sig. De vi pratade med var oeniga. Stegjärn går bra på dem ja, men duger de för temperaturen? Jag vill inte chansa, så jag bestämde mig också för att hyra skor. Med en komplett utrustningslista kände jag mig ganska trygg ändå.

En sak till behövde vi ordna. Vi valde den vanligaste rutten, den så kallade Goûter-leden. I den ingår en övernattning i Refuge de Goûter, en alpin fjällstation. (Det går att bestiga Mont Blanc utan övernattning bevisligen, men jag rekommenderar det inte. ;)) Det knepiga är att man bokar den online via en osmidig fransk hemsida (behöver jag säga mer..?) och det gör man exakt en månad före datumen man vill bo där. Och jag menar exakt. Eftersom juli/augusti är brinnande högsäsong bokas platserna (drygt 100 st) upp på ett par minuter efter att de släpps kl. 07:00 på morgonen, rena rama Ticnet-festen alltså. Så där satt vi och hamrade sidan på tre morgnar. För att vara på säkra sidan bokade vi alltså tre nätter, vilken innebar en deposition på ca €30 per person och natt. Noterbart är att de flesta endast räknar med en natt där, men vi gjorde ett smart drag skulle det visa sig.

Refuge de Goûter eller "Goûter-stationen"
Refuge de Goûter eller “Goûter-stationen” i solnedgÃ¥ng

Del 2 – PÃ¥ plats i Chamonix